Nu är min bra sida min dåliga sida

Orkade inte skriva något igår kväll efter venportinläggningen, jag var alldeles för svullen och stel för att vilja sätta mig vid datorn. Nu är det lite bättre, och jag kan till och med skriva lite med båda händerna, vilket jag inte trodde skulle gå på några dagar.

Det var mer eller mindre en heldagsaktivitet. Jag skulle vara på Nacka Närsjukhus kl 11.00. Bjarne följde med och hade dator och bok för att sysselsätta sig. Först fick jag byta om i ett omklädningsrum men låsbara skåp och dra på sig en överdimensionerad nattskjorta, lika stor blå rock samt grå tubsockar. Därefter fick jag gå in i en sal med ett antal sängar (gula skynken emellan) och lägga mig. Pratade med narkosläkaren, och en manlig sjukskötare (som påminde om Jean Reno)  satte en nål i armen för dropp och antibiotika (ett tag hade jag nål i båda armvecken, vänster ven hade varit bäst men den dög inte). Därefter bläddrade jag i tidningar fram till 14-tiden då det äntligen var min tur.

Själva operationssalen var bara runt hörnet. De började med att skjuta iväg mig liggandes i sängen, men jag behövde gå på toaletten först (några timmars dropp…) och då gick det bra att gå själv in i operationssalen. Det är väl bara bekvämt att skjutsa omkring patienterna i sängarna när sängarna ändå ska med. Operationen gjordes med lokalbedövning och tog kanske sammanlagt 40 minuter. Jag fick också lugnande, men kände mig helt klar i huvudet hela tiden. Pratade med narkosläkaren medan kirurgen och en syster gjorde sitt bakom ett blått skynke. Jag kände ju att de rörde vid mig, men inte mer än så.

Efteråt låg jag inte ens en timme på salen igen. Fick en kopp läskigt kaffe och ett par limpskivor med ost. Ingen höjdare men jag var rätt så hungrig. Sedan frågade jag hur länge jag skulle ligga kvar eftersom Bjarne behövde få veta. Jean Reno meddelade att jag fick gå när jag själv ville, och vid 15.30-tiden var jag därifrån. Bedövningen satt fortfarande i, men jag kände att jag var ganska stel av svullnaden. Det jag inte visste i förväg var att de också behöver göra ett snitt på halsen för att föra in själva katetern (slangen), och nu kan jag ännu inte sträcka ut halsen fullt vilket är obehagligt. Själva venporten (kallas även port-a-cath) har en diameter ungefär som en enkrona. Den placerades inte lika långt ut mot axeln som jag trodde, det blir kanske inte lika obekvämt som jag befarade. Men det dröjer nog ett tag innan jag bär halsband igen!

I omklädningsrummet träffade jag på en annan kvinna, äldre än jag (50+), med operationsärr på samma ställen på kroppen. Hon ska också påbörja cancerbehandling på Radiumhemmet till veckan. Kanske vi syns där…

När jag kom hem började bedövningen successivt släppa och jag kände mig riktigt stel och orörlig kring nacke och axlar. Kan inte heller lyfta höger arm så högt, och plötsliga rörelser med huvudet är inte att rekommendera. Det började också värka ganska tydligt kring det större snittet (alltså inte på halsen), tog Alvedon innan läggdags. Satte mig så bekvämt det gick i soffan och såg två filmer i streck, samt pratade med både mamma och syrran i telefon. Bjarne fick fixa middag. Att klä av mig och sedan lägga mig ner i sängen gick knappt utan hjälp. Jag sov förvånansvärt bra med tanke på att jag bara kunde ligga på rygg. Nu imorse var jag dock riktigt öm i ryggen eftersom jag legat helt stilla.

Idag känns det bättre, men långt ifrån bra ännu. Behövde hjälp att resa mig ur sängen, men därefter har jag klarat mig bra. Jag kan duscha eftersom båda ärren är övertäckta med genomskinlig tejp som ska sitta kvar tills stygnen tas bort (c:a en vecka). Önskade dock att jag redan hade klippt håret kort eftersom det var ganska svårt att göra mig presentabel i håret utan att kunna lyfta höger arm ordentligt, men det gick till slut. Tills nu har vänster sida varit den ”dåliga” eftersom det är där jag har brösttumören och lymkörtlarna.

Nu ska vi dra iväg till Karolinska om en halvtimme. Det blir datortomografi igen (inte vanlig röntgen som forskningssköterskan sa), och kanske punktion beroende på vad de ser på bilderna. Undrar om de kan ge kontrastvätskan via venporten idag? Mina armveck ser ut som nåldynor, lycka till med att sätta en nål där idag med tanke på hur det gick sist…


  1. Hej
    Halkade in här. Precis dom orden sa jag också när jag fick min port-a-cath insatt för snart 1,5 år sen. ”Nu är min bra sida min dåliga sida”
    Fast för mig var det tvärtom. Hade ”porten” på vänster sida och cancer på höger sida. Skitsamma. Men jag log faktiskt igenkännande när jag lästa orden.

    Må så bra du kan// Helene


Warning: Undefined variable $trackback in /home/dahlinst/curlygirl.se/wp-content/themes/responsive_2012/comments.php on line 42