Gulmärken och sömbrist
sön 22 februari 2009
Det blir två inlägg idag, först en uppdatering i ämnet bröstcancer, sedan ett vovve-inlägg. I fredags var jag som jag tidigare skrev på en kompletterande undersökning av det som kan vara en förkalkning på beckenet som då kan vara en metastas. Undersökningen innebar att jag låg på mage i datortomografen (DT/CT) medan en röntgenläkare förde in en tunn nål genom höger skinka fram till punkten på beckenbenet där ett prov skulle tas. Det tog nästan en timme att få ett prov som kunde analyseras, eftersom det krävs precision för att nå rätt punkt med nålen (täta kontroller i DT:n), och de två första proven som togs innehöll bara blod, ingen vävnad. Det kan vara ett bra tecken, lät det som utifrån något som läkaren sa, men jag är bara marginellt mindre orolig. När provtagningen var klar blev jag nästan förvånad när läkaren bara satte på ett litet vanligt plåster. Det kändes som om jag blivit mer stucken än så. Det vara bara lite ömt i ett par timmar efteråt. Jag som var orolig att jag inte skulle kunna sitta ordentligt i bilen hem…
Jag har ännu inte fått något resultat från undersökningen, en cytolog måste undersöka provet. Hoppas verkligen att jag hör något imorgon måndag. Vanligtvis är ju helger något positivt, dock inte i sammanhang som det här. Mamma pratar ganska mycket med släkt och vänninor om min cancer, och sedan får jag höra en hel del historier om andra som har tagit sig igenom bröstcancer. Det är alltid upplyftande. Nu senast berättade hon om en vänninas vännina som liksom jag blev undersökt för en misstänkt metastas på skelettet. När hon sedan fick beskedet att det inte var en metastas blev hon så glad att hon köpte en Trisslott, och vann hundra tusen kronor!
Nu är det tre dagar sedan jag fick venporten inopererad, och det läker snabbt. Blåmärkena runt de två ärren är nu lysande gulmärken. Det kliar ibland lite runt omkring tejpbitarna som sitter över ärren. Ska bli skönt när stygnen tas bort, tror att det var aktuellt efter en vecka men jag måste erkänna att jag inte minns exakt vad som sas. Får fråga på Radiumhemmet. Det värsta med venporten är dock att jag ännu inte kan sova på höger sida som jag är van, och endast kan ligga korta stunder på vänster sida (armen domnar). Jag kan sova på rygg, men somnar inte lika lätt då, vilket gör att jag ligger vaken länge på kvällen. På morgonen vaknar jag också tidigare därför att jag har rejält ont i ryggen och i nacken av att ha legat så stilla på rygg. Efter tre nätter med kanske bara hälften så mycket sömn som vanligt är jag riktigt, riktigt trött. Hoppas att jag snart kan ligga i fosterställning på höger sida igen, jag behöver det!
Om det vill sig så illa att jag inte tar mig ur det här med livet i behåll vill jag verkligen att någon tar bort min blogg. Anledningen är att jag lyckades hamna på en annan yngre kvinnas bröstcancerblogg i fredags (sökte bara info om andras erfarenhet av venport), och fick se sista inlägget där någon annan hade skrivit att kvinnan i fråga hade somnat in. Tydligen hade cancern spridit sig till hennes hjärna. Jag blev ordentlig skärrad, var skakig hela dagen och har fortfarande svårt att få det ur mitt huvud. Sådana bloggar som finns kvar därute borde förses med stor varningstext, ”Om du har bröstcancer, läs för guds skull inte detta!” eller något i den stilen. Jag måste sluta googla, det är skadligt för den mentala hälsan…
Nog om det här. Strax kommer ett inlägg med nya bilder på valpen 🙂