Diagnos

Hur ska jag börja egentligen? Det här kommer att bli en tung blogg, den kommer att handla om min kamp mot bröstcancer. Eftersom jag redan bloggar om annat (smyckestillverkning, foto och grafik på http://mariadahlin.vox.com) så känns det självklart att starta en blogg för att skriva av mig angående denna nya, oönskade fas i mitt liv. Jag hittade också några andra bloggar av kvinnor som genomgår behandling mot cancer, och det kändes trösterikt att läsa dessa. Därför vill jag dela med mig av mina erfarenheter, förhoppningsvis med gott, och kanske skänka tröst åt någon annan som drabbas.  (Jag måste förresten påpeka att jag ibland bloggar från en dator där mellanslagstangenten är lite nyckfull, så om motsatsen till särskrivningar kan förekomma där jag har glömt att korrekturläsa.)

Till saken. Det här året började dåligt. På nyårsdagen upptäckte jag en tydlig knöl i mitt vänstra bröst. Det var ingen pytteknöl som jag kände efter att ha undersökt brösten, utan en betydligt större som jag kände när jag smorde in mig efter duschen. Jag har under några års tid själv känt igenom brösten, men nu hade jag inte gjort det sedan september. Anledningen är att min man och jag inte har lyckats så bra med att skaffa barn, så vi inledde ett IVF-försök på Sophiahemmet i Stockholm. Hormonbehandlingen och att jag faktiskt blev gravid medförde en allmän knölighet i brösten. Lyckan blev dock kortvarig, jag fick ett tidigt missfall som var över några dagar före jul. Och så en dryg vecka senare var det nyårsdagen.

Min första reaktion var panik! Jag tappade aptiten, kände mig lätt illamående, sov dåligt, och hade svårt att fokusera på någon aktivitet (titta på film gick bra, det innebär distraktion). Nyårsdagen var ju en röd dag, så det var först dagen efter som jag kunde ringa till husläkaren. Efter en panikslagen helg fick jag en tid hos husläkaren. Han skrev en remiss till en bröstklinik (BröstCentrum City på Drottninggatan) och lugnade mig med att det troligaste var att det var något annat än just cancer. Då kunde jag leva normalt i en dryg vecka tills det var dags för undersökning på bröstkliniken. Där blev det mammografi, ultraljud och vävnadsprov med tunn nål. Det gjorde inte så ont när de stack (utan bedövning), men oj! vad det gjorde ont efter sådär en halvtimme! Jag satt och bet ihop på jobbet och skötte datorn med bara höger arm. Inte jättelätt när man bl.a. programmerar… 

Till saken hör att bröstet har varit inflammerat sedan jag upptäckte knölen, och jag frågade på kliniken vad som skulle kunna vara fel om det nu inte var cancer. Till exempel en inflammation var svaret, och det kunda jag inte låta bli att Googla på. Dålig idé, Maria! Det enda konkreta jag hittade information om var mjölkstockning vid amning och inflammatorisk bröstcancer. Panik igen! Inflammatorisk bröstcancer är riktigt elak enligt vad jag kunde läsa. Förra helgen var jag ett riktigt nervvrak, rädd att jag var döende. Svärmor lyckades dock lugna mig, det är säkert inte cancer och inflammatorisk brötcancer är mycket ovanlig, var hennes budskap. Måndag mogon ringde jag ändå gråtande till bröstkliniken för att få höra något lugnande, eller kunda jag göra något åt inflammationen? Nej, det kunde jag inte, men det såg i alla fall inte ut att vara inflammatorisk bröstcancer. En ganska normal arbetsvecka och helg följde på det.

Nu till idag. I morse var jag på återbesök på bröskliniken, och doktorn hade inget bra besked att komma med. Det är bröstcancer. Inte inflammatorisk, man får vara glad för det lilla, men ändå… Inte det jag ville höra, men mentalt var jag ändå beredd på att det skulle kunna vara så. Mormor och farmor fick båda bröstcancer, dock vid högre ålder. Min bröstcancer ser edt ut som om jag har haft ett tag, och den har spridit sig till en lymfkörtel i armhålan. Detta är nog förklaringen till att jag från och till har ont i vänster arm. Jag har haft besvär i armen sedan i oktober, värk eller domningar i lite olika delar av arm och/eller hand, men har trott att orsaken var riktigt dålig ergonomi som jag utsattes för på jobbet under samma period. Idag tog de ett större vävnadsprov (biopsi) med lokalbeövning. Det har inte gjort ont alls ännu, tack och lov. Kanske träffades en nerv förra gången.

Behandlingen kommer för mig att börja med cellgifter (cytostatika, nytt ord att lära sig) eftersom cancern har spridit sig till lyfkörtlarna och tumören inte är pytteliten. Troligtvis börjar jag med detta om 2-3 veckor, och vad jag har förstått pågår det över sådär 5 månader. Först därefter, framåt hösten, kan det bli operation och då ryker hela bröstet samt lymfkörtlar. På måndag får jag veta mer om vad som väntar. Nu ska de analysera vävnadsprovet från tumören, och på torsdagar har de på St. Görans bröstkonferens, vilket vi andra kanske skulle kalla planeringsmöte. Då beslutar de ombehandling för aktuella patienter.

Med start väldigt snart börjar alltså ett helt nytt liv för mig. Från att ha varit eftertraktad webbdesigner/utvecklare och konsult blir jag nu cancerpatient på heltid ett tag. Utan hår. Jag tar mig säkert igenom det. Bortsett från cancern är jag frisk, i hyfsat god form, jag har intressen som jag kan fylla ut tiden med, och en underbar make som jag kan lita på att han stöttar mig och hjälper mig hålla humöret uppe. Dessutom kanske vi gör verklighet av vår dröm att skaffa en hund. En glad liten valp måsteväl vara bra medicin för själen!

Det här hoppas jag blir den enda uppsatsen i bloggen, men jag behövde ge lite bakgrund. Framöver ska jag i alla fall försöka skriva mer kortfattat och ofta…

Fortsättning följer.

P.S. Jag måste naturligtvis undersöka vilka möjligheter jag har att forma utseendet på bloggen enligt eget huvud. Sedan jag senast testade WordPress verkar möjligheterna att lägga till egen CSS ha blivit bättre! D.S.