Sjuk fast inte sjuk…

ornamentbild

Sådärja. Eftersom jag har valt en så färglös mall till min blogg (därför att jag ändå gillar strukturen) ska jag inleda mina inlägg (när jag kommer ihåg och ids göra en bild) med något färgglatt, snyggt eller intressant… Idag satsar jag på färg 🙂

Idag är det lördag och igår kanske var sista dagen som jag jobbade innan sjukskrivningen, eller så var det inte det. På måndag vet jag mer. Hur som helst har jag avslutat allt som jag behöver avsluta på jobbet, men om jag kan jobba en del till veckan kommer det att vara tryggt för i alla fall en relativt junior kollega som har fått några för honom inte helt bekanta projekt i knät. Den här gångna veckan har jag tyckt att det har varit skönt att jobba. Jag kommer att hålla mig hemma mest hela tiden troligtvis i fem månader, så jag vill gärna leva ett ”normalt” liv så länge jag kan nu, samt att när jag går hemma så är det lättare att tankarna vandrar iväg på onödigt mörka spår.

Det är ju inte så att jag känner mig sjuk, även om jag har varit ordentligt öm i bröstet sedan biopsin i måndags, och att jag från och till har lite ont i vänster arm p.g.a. den lilla tumör som också finns i armhålan. Det är mest så att jag känner mig aningen ansträngd/svullen/domnad i området mellan tummen och pekfingret, vilket måste bero på att tumören klämmer på en nerv (medianusnerven kanske). Det känns dock inte hela tiden, tack och lov. Även armen gjorde mer ont dagarna efter biopsin men det har lugnat ner sig nu. Det som kan tyckas motsägelsefullt i sammanhanget är att jag kommer att börja må dåligt först då behandlingen sätter igång och jag börjar bli friskare istället.

Jag är nervös (naturligtvis) inför cellgiftsbehandlingen, mest därför att jag inte riktigt vet hur dåligt jag kan förvänta mig att må. Man kan nog inte må tokdåligt med tanke på att de faktiskt låter en vara hemma! Det skänker viss tröst. Något annat som dämpar oron är alla historier som jag har höra under veckan om släkt och bekanta till kollegor och kunder som har haft (dvs inte längre har, viktig detalj) bröstcancer, och som dessutom har gått igenom cellgiftsbehandling. Bland dessa historier så har två berört kvinnor som faktiskt har jobbat under behandlingen, om än hemifrån. Även det låter lovande.

Mina tankar har kretsat en del kring frågan om peruk. Läkaren som jag träffade i måndags sa att jag ganska tidigt kommer att få prova ut en peruk. Utan att veta vilka valmöjligheter som kommer att finnas inser jag att det kommer att vara svårt att få tag i en peruk som påminner om mitt naturliga hår och min frisyr. Jag har ganska lokigt/krusigt hår med fina (dvs tunna men frissan säger hellre fina) skandinaviska hårstrån, och jag har inte lugg så man ser det mesta av hårfästet i pannan. Jag föreställer mig att peruker utgörs av lite kraftigare hårstrån, och jag har svårt att föreställa mig att min krusighet går att återskapa så bra. Dessutom tror jag att en peruk med lugg blir snyggast så att man inte ser något hårfäste. Jag funderar på att kanske välja en peruk med rakt hår istället, helt enkelt testa en ny look. Varför inte passa på? En lång lugg borde dessutom hjälpa till att kamouflera det faktum att det saknas ögonbryn. Undrar om man också tappar ögonfransarna? Det verkar läskigt eftersom ögonen blir oskyddade.

Jag borde skaffa några schyssta schalar som jag kan knyta runt huvudet också. Peruken blir nog rätt arm, och i sommar kan det nog vara skönt att vara utan den, men jag kan inte se mig själv gå omkring med kalt huvud. Någon stolthet kommer jag nog att ha kvar trots eländet!

Nog om det onda som komma skall. Idag har jag varit på kurs på Medborgarskolan, en kurs som går under namnet ”Banka och slå”. Vad det handlar om är en introduktion till silversmide där vi jobbar med silvertråd som vi böjer, hamrar och löder. Inte otippat var det bara kvinnor på kursen. Idag har jag gjort några hängen som jag ska slutföra imorgon, samt ett armband som inte heller är klart ännu. Det svåraste var egentligen att komma på vad man ville göra, det gäller ju att utnyttja materialet och tiden på bästa sätt. För egen del vill jag göra saker där jag får prova på alla olika moment som läraren gick igenom. Förr eller senare kommer jag att införskaffa utrustning så att jag kan hålla på med det här hemma. Det är en naturlig fortsättning på den smyckestillverkning jag redan sysslar med. När kursen är klar dyker det nog upp bilder på min kreativa blogg, http://mariadahlin.vox.com och på min Flickr-sida.

Nu ska jag gå och ta hand om vardagliga, banala sysslor som att hänga tvätt, betala räkningar och laga middag. Bjarne kommer hem snart. Mmm, vi ska nog ta oss ett glas vitt vin ikväll, och jag tror att jag ska laga spaghetti och köttfärssås. Jag är glad så länge jag har aptit!