Less på att bara vänta

Silverarmband
Föst ett meddelande för den som är intresserad: nu har jag lagt upp bilder på några av mina silversmycken på kursen på Flickr och på min kreativa blogg.

Idag tog jag ledigt från jobbet eftersom jag hade telefontid för uppföljning med bröstkirurgen mitt på dagen, och jag ville ha lugn och ro då, samt att det vore jobbigt att vara på kontoret om jag fick ytterligare nyheter som skulle göra mig skärrad (min ständiga skräck nu). Först fick jag samtal från fertilitetsenheten på Huddinge dit vi har fått remiss eftersom cellgiftsbehandlingen förstör äggproduktionen och därmed fertiliteten. Tydligen kan man ta biopsi från en äggstock och spara den vävnaden som sedan kan återföras när man är frisk, om man inte vill gå igenom äggplockning innan behandlingsstart (vilket jag verkligen INTE vill). Jag tackade nej till en tid för samtal imorgon som inte passade så bra, kanske kan vi få en tid i nästa vecka. Hur som helst känns det där med att försöka få barn riktigt lågprioriterat just nu, dessutom kommer jag att vara lite väl gammal när jag förhoppningsvis äntligen blir frisk. Det enda jag vill nu är att bli frisk och få leva ett långt, lyckligt liv!

Det jag fick veta av bröstkirurgen när han ringde var främst resultaten från analysen av biopsin. Den tumör jag har är hormonkänslig och ganska snabbväxande. Att den är snabbväxande låter ju inte så uppmuntrande, men det positiva är tydligen att den typen av cancer svarar bättre på cellgifter än långsamväxande. Hormonkänslig innebär att jag kommer att få äta anti-östrogen i fem års tid som efterbehandling. Ingen har velat bekräfta följande, men jag tror att det knappast är en slump att tumören hade blivit så stor att jag upptäckte den inte långt efter att jag fått tillskott av Progesteron i samband med IVF-försöket.

Exakt när behandlingen börjar vet jag ännu inte, men det kommer att bli på Radiumhemmet på Karolinska i Solna. Det har fått mina papper och jag kommer att bli kallad dit, redan i nästa vecka hoppas jag (återstår att se). Jag kommer också att få göra skelettrönstgen och datortomografi för att kolla att cancern inte ännu har spritt sig till skelettet eller några organ. Jag antar att detta är rutin i fall som mitt, men det gjorde mig ändå nervös att höra det. Har de misstankar somde inte nämner förmig? Min mormor hade bröstcancer som spred sig till skelettet, men hon gick å andra sidan i kanske mer än tio år innan hon vågade gå till läkaren, jag ringde till läkaren dagen efter jag upptäckte knölen.

Nu är jag i alla fall riktigt less på att vänta, det är vad jag har gjort i över en månad nu. På jobbet blir det så konstigt eftersom jag inte kan påbörja några nya uppdrag, och jag kan inte precis säga närjag kommer att påbörja sjukskrivningen. Det kommer att bli onkologen på Karolinska som sjukskriver mig, så det händer först när jag har varit där första gången. De kan dock bakåtdatera sjukskrivningen om jag känner att jag behöver vara ledig redan tidigare. Jag kan tänka mig att jag under kommande vecka börjar vara ledig, mest för att jag känner att förmågan att koncentrera mig och vara effektiv problemlösare på jobbet blir sämre, tankarna drar iväg så fort jag inte är ordentligt distraherad. Samtidigt som det är jobbigt att gå hemma och vänta. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra ännu. Imorgon går jag till jobbet i alla fall, och hoppas kunna avsluta ett litet projekt som blev mycket mer komplicerat än vi hade väntat oss. Jag känner ett ansvar även om en kollega nu gör det mesta av programmeringsjobbet.