Mitt liv med knähund

Ska försöka enhandsblogga lite igen. Det är inte lätt med en 9 veckor gammal valp som varje vaken minut vill ha en lekkamrat, och resten av tiden (typ 18 timmar per dygn) ska hon prompt sova i knät! Hon lärde sig ruskigt fort att klättra upp i knät, trots att hon fortfarande inte är större än en chihuahua (en vuxen sådan). När hon som nu ligger i  knät när jag sitter vid datorn behöver jag hålla i henne med en hand. Tyvärr är det just nu vänster hand som är ledig att skriva med. Knivigt värre…

Idag har vi varit ute en liten stund, Wilma utforskade närområdet ända bortom carportlängan! Igår blåste det däremot kallt, då ville lilla fröken in direkt vi tog ut henne, så det fick bli tidningen istället. Hon är också lite dålig på att äta. Om hon får en foderbit serverad på golvet tar hon den gärna och springer iväg till en trasmatta där det är mysigt att ligga och äta. Men att äta direkt ur matskålen är inte lika kul. Vi ska testa att köpa ett annat foder än det uppfödaren skickade med. Tydligen var det en hit med syster Happy.

Det har nu hunnit bli dag 7 i andra FEC-cykeln. Även den här gången har det hittills varit tuffast dag 5 och 6. Tinnitus och trötthet, samt att jag var trögare i magen än sist vilket ger en form av illamåendekänsla. Det sticker också i slemhinnorna i näsan vilket är obehagligt. Igår la jag mig till och med ner och vilade ett par gånger. Inte så konstigt med tanke på hur intensivt det blir med Wilma. Idag är jag i alla fall piggare. Kände för en stund sedan att det gjode lite ont i bröstet. Undrar om det är tecken på att cytostatikan verkar? Oavsett så tycker jag att det har hänt en hel del redan. Jag har i princip inte alls ont i vänster arm längre. Låg en längre stund på vänster sida i sängen utan problem. Kan också nämna att jag utan problem sover på höger sida, venporten ger inga besvär.

Imorgon är det dags för första blodprovet i den här cykeln. Kanske behöver jag inte tre mellanprov varje cykel, men eftersom mina blodvärden sjönk senare än vanligt sist vill de se om det är likadant nu. Följande cykler kanske det räcker med blodprov när man förväntar sig att blodvärdena börjar återhämta sig.

I måndags stod det inklippning av peruken på schemat, så jag begav mig till Fruängen igen. Jag har nu varit dit tre gånger, och vädret har varit riktigt ruggigt alla gångerna. Bara en observation. Peruken är nu uttunnad uppe på huvudet och kring ögonen så att den inte längre känns som en björnskinnsmössa. Men bekväm vill jag inte påstå att den är. Inte heller känns det som att jag är jag när jag har den på. Korkskruvar är jag, inte ”Hollywood-svall”. Jag får väl se hur mycket jag faktiskt använder den. Inte hemma i alla fall, peruker är INTE valpvänliga. Det blir kanske mest när jag börjar jobba igen och håret ännu inte har nått frisyrlängd.

Sista dagen i den här cykeln ska det vara tjejmiddag på jobbet. Jag funderar på att haka på, sist mådde jag ju riktigt bra den dagen. Får bara tänka på att välja mat som är snäll mot magen, fisk kanske? Apropå mat…det är ju våffeldagen idag. Guuuuud vad jag blev sugen på våfflor när de nämnde det på radion nyss. Tyvärr har vi inget våffeljärn…

Nu behöver jag äta något. Frågan är vad jag ska göra med Wilma som har ockuperat mitt knä. Dumpa henne i Bjarnes knä kanske? He he…


  1. Hej du!
    Har hittat hit efter att ha valt bort en massa eländes-bloggar. Jag får min första FEC på onsdag 1 april, och efter att ha läst några av dina dagar så skrämmer det mig inte så mycket längre.

  2. Hej Karin!

    Vad roligt att du har börjat läsa min blogg. Jag är överlag en positiv och levnadsglad person, då blir bloggen därefter. Om jag tyckte att min tillvaro mest var elände misstänker jag att jag inte skulle fortsätta blogga. Som det är nu är det lite terapi att skriva av mig om allt som är positivt. Dessutom är bloggen en källa till information till släkt och vänner som jag inte dagligen pratar med.

    Lycka till med din första FEC! Det är säkert mycket individuellt hur man reagerar, men för mig var det tyngst dag 5 och 6, därefter har jag ganska direkt blivit piggare igen. Och kom ihåg att vila när du känner att du behöver vila.