Oj, så mycket spring i benen!

Ja, inte är det något fel på Wilma inte. Idag har hon inte kräkts, men för säkerhets skull får hon bara skonsam mat idag i form av avsvalnat kokt vitt ris och A-fil. Det var jättegott med A-fil! Först sa det bara slurp, sedan slickade hon fatet helt rent, sedan slickade hon lite mer. Riset gick också ner helt utan problem, jag var orolig att hon inte skulle gilla det. Vi väntar dock tills imorgon med vanlig hundmat.

I morse gick Wilma och jag på en upptäcktsfärd-promenad en bit från huset, så att hon inte skulle vara så fokuserad på att få komma in igen eftersom det var kallt. Då blev det helt plötsligt superspännande att nosa runt. Och springa! Vilken fart hon får upp, och vad stark hon är med tanke på hur liten hon ändå är. Jag hade nästan svårt att hänga med. Fast min kondis är inte som den brukar vara fastän jag gärna vill tro det… Hon har också börjat springa uppför trappan hela vägen till övervåningen, så nu får vi ha lite bättre koll på henne. Kanske behöver vi sätta någon form av stängsel för trappan även på nedervåningen. Saken är den att hon inte kan gå nerför trappan. Jag hörde henne gnälla imorse, då hade hon sprungit upp för att leta efter husse, men han vara nere i duschen.

Nu har vi henne uppe i arbetsrummet och hon är fullt sysselsatt med valpens napp, dvs. tuggpinnen. Det är skönt att se att hon mer och mer kan sysselsätta sig själv. Men emellanåt kommer hon och ska upp i knät, i synnerhet när det är dags att sova. Då går hon inte och lägger sig själv. Men det kommer väl. Bara vi inte skämmer bort henne för mycket. Fast det är väl det vi håller på och gör? Och det kanske är därför vi vill ha en charmig hund?