En händelserik dag

Ännu en fantastisk vårdag. Kanonväder precis hela dagen. Det blev en dag då vi umgicks med ett flertal olika människor. På förmiddagen var jag ute med Wilma på altanen. Grannen bredvid (våra altaner sitter  ihop, radhus) höll då på och trimmade sina hundar. Det gick inte att undvika att Wilma träffade dem. Hundarna fick titta på varandra och försöka nå varandra, men vi undvek direktkontakt mellan dem eftersom Wilma inte är färdigvaccinerad. Numera är i alla fall Wilma ganska fokuserad på grannarnas altan… det ska bli jättekul när hundarna får träffas.

En stund senare var Bjarne ute med Wilma, han pratade då med grannen. Jag kom ut på altanen med kalt huvud (varm dag), och grannen noterade det. Det visade sig att hon själv var utan hår för några år sedan. Leukemi, och hon hade fått prognosen 6 månader kvar att leva. Hon var då c:a 30 år och bestämde sig för att överleva. Det var då hon skaffade sig sin yngre hund. Idag verkar hon må utmärkt. Det vi också fick reda på är att hon är utbildad hundpsykolog. Tänk så liten världen är! Vi känner henne inte så bra ännu därför att hon flyttade in förra sommaren, och under vintern träffar man liksom inte grannarna så mycket.

Vid lunchtid åkte vi iväg till till Siggesta Gård här på Värmdö, där det finns en stor, inhägnad hundhage. Wilmas syster Happy var redan på plats med sin husse och matte. Båda valparna verkade överförtjusta, det var härligt att få se dem springa fritt i hagen. Vi övade också på att ropa in hundarna. Det gick över förväntan! Även jag sprang en hel del och lekte med dem, kondisen är inte så kass som jag trodde… 

Bilder på Wilma och Happy i den leriga hundhagen:

Systrar i leran
Det fanns bollar och andra leksaker, och en massa härlig lera!

Syskonkärlek
Syskonkärlek, Happy och Wilma

När vi kom hem var det dags att gå över till grannen mitt emot (annan granne, alltså) och gratta deras lilla ettåring. Födelsedagsbarnets farmor och farfar var där med sin 16-åriga pudeltik, men det var inget problem att ta med Wilma. Båda hundarna var oerhört trötta. Vi satt och åt tårta i solen på deras altan, hur skönt som helst trots att klockan närmade sig 18.

Efter upptågen i leran på Siggesta så var söta Wilma inte så vit längre, alltså var det dags för oss att ge henne sitt första bad (hos oss i alla fall). Vi duschade henne bara, inget schampoo den här gången. Tror inte att hon var jätteförtjust, men det gick hyfsat. Hårtorken var mindre kul, så vi handdukstorkade henne. Sedan dess har hon sovit nästan oavbrutet, det var en mycket händelserik dag för en liten valp. Får se om hon blir pigg framåt vår läggdags, om inte blir det nog en riktigt tidig morgon imorgon bitti.

Här är några bilder från igår som jag inte hade processat då:

Maria i vinterkappa
Vinterkappa på förmiddagen hon grannen (en tredje granne…)

Maria i bara t-shirt
Sedan var det varmare på eftermiddagen, matte och Wilma njuter i solen

På biverkningsfronten känner jag nu tydligt igen de symptom som jag hade mot slutet avförsta cykeln, nämligen sömninghet dagtid samt lite täppt i näsan och vattnigt i ögonen. Tror att jag ska göra som Wilma och säga godnatt denna händelserika dag.


  1. Hej där vännen! Du ser ju ser ju ut att må hur bra som helst! Jag tänker på dig massor!! Och vilken liten sötnos ni har fått 🙂 Kram Lelle