Fjärde dagen i sista FEC-kuren

Ska väl blogga lite om cancerbehandlingen också. Idag är jag alltså på fjärde dagen i den tredje och sista av mina FEC-kurer. Den här gången fick jag ta en Neulasta-spruta för att minska tiden med för lågt antal vita blodkroppar. Den vanligaste biverkningen av Neulasta (fler än en på tio) är skelettvärk, och det hade jag igår eftermiddag och kväll i främst låren. Tack och lov var det inte så långvarigt. Igår och lite idag har jag mått aningen kymigt därför att magen inte är helt i ordning. Det är verkligen en svår balansgång mellan förstoppning och att lyckas ta precis rätt mängd laxerdroppar. Igår led jag av effekten av att ha tagit lite för många droppar.

Nåväl, det är antagligen sista gången nu. I samband med Taxotere-behandlingen slipper man illamående och medicin mot det, vilket är den medicin som orsakar förstoppning. Istället blir det mer kortison (Betapred) för att motverka allergiska reaktioner, och då blir det svårare att sova eftersom i alla fall jag blir rätt så speedad av kortisonet. Full fart på Valborg, med andra ord…

Motion får jag i alla fall, de måste ju vara bra. En Parson Russel Terrier-valp har mycket spring i benen! Upp och ner för skogsslänten bakom vårt hus. Och inne på vård gård mellan radhusen har jag blivit något av en lektant. Om jag och Wilma visar oss så kommer det genast ett antal barn springande. De äldsta och mest ansvarsfulla får turas om att hålla Wilma och springa med henne, det blir lite avlastning för mig.

Nu kanske det får räcka med bloggande idag. Jag ska passa på att få lite mer ordning på min nya dator så länge Wilma sover. Första steget bör bli att partionera om hårddisken. Äsch, nu vaknade hon, grannhundarna skällde.


  1. hej, vilka bra bilder, Wilma är mycket söt! Jag hälsar extra till din Bjarne, din man, samt till din mamma. Jag är mycket glad att du mår under omständigheterna bra. Hoppas du fick smärtstillande som du kan ta mot neulasta biverkningar. Har sjäv mest vilat idag och flickorna har lekt med sina dockor hela dagen, sen var vi ute med en kompis som har en Irish Setter.
    Kram, Kersti