Bloggar från Herceptin-sängen, behandling 4a

Idag får jag Heceptin och tänkte blogga lite direkt från sängen, tog med mig datorn eftersom jag blir här nästan hela dagen. Har dock ingen uppkoppling till Internet så jag publicerar när jag har kommit hem. Det är nu fjärde behandlingen, och den delas upp på två dagar. Herceptin idag, Taxotere imorgon.  

Ordinarie behandlingsköterska var upptagen på annat håll så en trevlig japansk (tror jag) tjej tar hand om mig idag. Herceptin-infusionen ges idag på 90 minuter eftersom det är första gången, men följande gånger blir det nog på 30 minuter. Hittills har det gått en halvtimme, och klockan är halv elva. Det blev lite försenat därför att de (apoteket?) inte hade blandat min medicin i tid. Efter att infusionen är klar ligger jag kvar här i 4 timmar, och får sedan åka hem om jag inte har drabbats att mycket feber och andra influensaliknande symptom. Om jag får feber ger de mig mer Alvedon helt enkelt. Jag har redan tagit Alvedon och allergimedicin i förebyggande syfte, samt börjat ladda med kortison (Betapred) inför mogondagens Taxotere-infusion.
 
Skriver lite mer om en stund. Nu ska jag hacka lite HTML och CSS…

Mobilen ringde nyss, det var en rekryterare som ha varit i kontakt med mig tidigare. Det var lätt att bli av med honom när jag förklarade att jag har bröstcancer och är sjukskriven ett tag till.

Klockan är elva, jag tar mig ett äpple. Bara en halvtimme kvar av infusionen. Snart behöver jag sladd till datorn, batteriet är inte så värst bra längre.

Sådäja. Infusionen är klar och en syster har kopplat loss droppslangen så att jag kan röra mig fritt. Nålen får dock sitta kvar tills jag ska gå hem, bara utifall att. Nu har jag pluggat in datorn i väggen, dragit fram sängbordet, rest ”ryggstödet”, och packat upp matsäcken. Ska sitta här några timmar och utnyttja möjligheten att kunna koncentrera mig utan en (förvisso helt undebar men ändå) valp som vill ha kärlek, godis, leka, bita i fötter eller gå ut.

…kodar…dricker kaffe…kodar lite mer…

Nu är det bara en dryg timme kvar. Idag ligger jag i ett rum med två sängar, den andra av mina hittills två rumskamrater blev nyss klar och åkte hem. Idel äldre damer i mammas ålder. Jag känner mig så väldigt ung när jag är här på Radiumhemmet. Igår när jag var här på läkarbesök såg jag i alla fall en tjej ur min generation med misstänkt peruk på huvudet. Typiska kännetecken på att någon har peruk:

  • Man ser inget hårfäste någonstans
  • Frisyren är lite för perfekt och lite för blank (gäller främst syntetperuk)
  • Är frisyren halvlång eller lång kompletteras den gärna med diadem, hårband, sjal eller mössa som håller ner håret uppe på huvudet

Igår och idag har jag varierat frisyren, med keps på huvudet har jag satt ihop håret i två fräcka tofsar. Helhetsintrycket blir lite mindre perfekt och givetvis tuffare. Förresten, är ’tuff’ ett gammaldags ord nu? Jag har en känsla av att ingen född på 90-talet eller senare skulle ta det ordet i sin mun. Har jag blivit så gammal att jag talar så att kidsen småler åt mig bakom min rygg?

Tanterna och jag. Nu anlände rumskamrat nummer tre, ännu äldre dam än tidigare. Stackarn har inte fått någon venport ännu. De flesta patienter som rör sig här på dagsvårdsavdelningen verkar ganska pigga, men från och till ser man någon som verkar må riktigt dåligt. Då drabbas jag av lite motstridiga känslor. Jag är glad att jag mår såpass bra i jämförelse, men så tänker jag att det skulle kunna vara jag om jag blev sämre med spridning! Nyss var det en äldre man som skjutsade en yngre kvinna (såg det ut som) i rullstol fram och tillbaka utanför dörren till rummet. Hon såg ganska borta ut. Men man får inte glömma att det finns patienter här som har andra former av cancer än just bröstcancer. Rumskamrat nummer två idag var en dam född på 40-talet med tjocktarmscancer. Betydligt sämre prognos än bröstcancer, och hon hade mått rikigt pyton efter sin första omgång cytostatika. Men hon slipper däremot tappa håret. Alltid något.

Jaha, nu är äldre dam nummer tre också klar. Kanske Herceptin 30 minuter, eller någon annan medicin som går fort. Jag har ungefär en kvart kvar att vänta, sedan är det inte säkert att systern kan komma på minuten för att ta bort nålen. Ingen feberrekation ännu i alla fall. Innan jag åker hem ska jag förbi bröstmottagningen och kolla om de har fått resultat från lungröntgen och datortomografi. Det är lite nervöst naturligtvis. Bäst att vara inställd på det värsta så är chansen stor att jag får gå därifrån med en känsla av lättnad.

Nehej, det blev inget besked angående lungröntgen och datortomografi idag. Bröstmottagningen hade stängt när jag kom dit kvart i fyra. Jag går dit imorgon istället, då är jag färdig med Taxotere redan före kl. 10.