Så där ja!

Hög på kortison drog jag in till stan i förmiddags för att hinna med ett kort besök på jobbet och därefter äta lunch innan det var dags att ta sig till Radiumhemmet. På jobbet drog jag kopior på mitt förlängda sjukintyg (förra gällde bara till sista maj) och lämnade ett till ekonomitjejerna. Originalet ska F-kassan ha.

Jag bestämde mig för att ta en lunch på egen hand, det blev en smörgås med lax och pepparrot samt en läcker latte på Espressohouse (hörnet Sveavägen/Rådmansgatan) på väg till bushållplatsen. Den här gången tog jag buss 59 till Karolinska, den blir perfekt att ta sen när jag börjar jobba eftersom den stannar på flera ställen längs med Sveavägen. Om det nu inte blir att jag hamnar på uppdrag hos någon kund, då kanske det inte blir lika smidigt att ta sig till sjukhuset. Det märker jag i höst.

När jag var på plats på avd. P53 på Radiumhemmet frågade min behandlingssköterska tack och lov om jag hade kommit ihåg att ta förebyggande medicin inför Herceptin, dvs. Alvedon och Cetirizin (allergimedicin). Det hade jag ju totalt glömt bort! Ingen ko på isen, hon kom med 2 Alvedon samt en spruta med en annan allergimedicin som gavs intravenöst och verkade snabbare. Den blev jag ganska ordentligt trött av, men bara en stund. Jag fick dock vänta en dryg halvtimme innan hon kunde påbörja Herceptindroppet så att medicinen skulle hinna verka.

Det efterföljande Taxoteredroppet gick bekymmersfritt. Jag har börjat få rutin på att bläddra i tidningar med de klumpiga ishandskarna, men nu ska det inte behövas mer.

Idag delade jag också rum med en snubbe, men hans behandling var ganska kort, han kom senare än mig och gick en halvtimme innan jag var klar. Ändå var jag inte där toklänge precis.

Den här gången hade jag bestämt mig för att åka hem på egen hand med buss. Inga problem. Jag åkte buss 3 hela vägen till Slussen, det var mitt i rusningstid och jag ville undvika tunnelbanans gröna linje där det brukar vara knökfullt så dags. Men åker man buss från en ändhållplats är det lätt att få en bra sittplats.

Kom hem såpass sent att det var dags att fixa middag, och jag var jättehungrig! Kortisonet (Betapred) ger ganska duktig aptit har jag märkt, tur att jag bara äter det i tre dagar, och nu är även det sista gången eftersom det är kopplat till Taxotere.


  1. Grattis! Inga fler cellgifter alltså?
    Jag ser själv fram emot när min sista dos är avklarad, men får vänta lite till. (Har gjort 4 av 6, FEC) Skönt att lägga den biten bakom sig gissar jag. För egen del mår jag verkligen urk efter varje dos. Det tar en vecka innan jag tycker att mat smakar bra och jag känner min som en zombie. Sen är det ju det här med de vita blodkropparna…. jag har nästan fått husarrest känns det som eftersom jag blivit uppringd av cytomottagningen efter mitt-blodprovet och de säger att jag skall hålla mig ifrån folk. Nu var jag nere på 1,5, men mig säger inte det så mycket… Nå´n som vet?

  2. Jepp, nu är jag klar med mina cellgifter. Ska bara ta mig igenom värsta biverkningsveckan med humöret i behåll. Redan nu på dag 3 smakar maten inget vidare. Skelettvärken lär kicka in med full kraft imorgon. Jag har klarat mig bra med de vita blodkropparna, har fått Neulasta-spruta de sista 4 av 6 cyto-cyklerna. Om det inte vore för min hundvalp skulle jag nog också känna mig mycket tröttare, men nu tvingas jag ut flera gånger per dag vilket är toppen mot just trötthet!