Träningsvärk!

Jag minns hur jag under första cytostatikacykeln var så beredd på att inte orka något att jag knappt ens vågade gå ut på en promenad. Läget har sedan dess förändrats (jag är med hund) och mina förväntningar på hur man mår efter att ha fått cytostatika har reviderats radikalt. Nu sitter jag här med träningsvärk i vaderna på dag 8 i sista Taxotere-cykeln.

Igår morse blev det en halvmil med Wilma i skogarna där vi bor, och en kortare promenad på kvällen. Idag packade jag in Wilma i bilen och körde till Siggesta Gård där vi först besökte hundhagen (gräset/växtligheten var för högt, behöver slås!) och därefter gick vandringsleden på 3,5 km som är ganska kuperad! Nu är vi dessutom nyss hemkomna från en liten kvällspromenad. Och det känns verkligen i vaderna när jag går i trappan. Skönt, faktiskt.

Dagens Wilma-bild:

Wilma i hundhagen på Siggesta Gård
Wilma i hundhagen på Siggesta Gård