Sjukgymnastik, lätt deprimerande

Började på allvar med sjukgymnastik först igår, 15 dagar efter operationen. I torsdags, under återbesöket hos kirurgen, tömde de ut en del sårvätska. Då måste man göra uppehåll i sjukgymnastiken under 5 dagar (viktigt utropstecken, stod det på sjukgymnastikpapperet). Jag skulle ju precis börja med mina övningar, fick alltså vänta.

Det var också ganska värdelöst att tappa ut sårvätska, ett dygn senare hade lika mycket fyllts på, och det är fortfarande kvar där innanför ärret. Nu får det vara så, kirurgen sa att det inte var så mycket och att kroppen kommer kunna ta hand om det själv. Hoppas bara att det inte tar alltför lång tid. Jag har en bula stor som ett halvt äpple fram på bröstet, det är inte jätteskönt. Inte heller kan jag använda mjukisprotesen (primärprotesen), då blir ”bröstet” totalt sett mycket större än mitt högra riktiga bröst.

Det som är deprimerande så här i början av sjukgymnastiken är att jag i en av de tre övningarna inte ens kan få upp vänster arm till det som är utgångsläge för övningen (övning 3: snöängeln). Har inte gjort den övningen ännu idag, ska bli intressant att se hur snabbt jag blir mer rörlig.

Det är också deprimerande att endast kunna växla mellan två kortärmade skjortor, en grön (se bild nedan) och en omönstrad svart (vaaaarm när solen gassar). Om jag bara får upp vänster arm lite mer kan jag få på mig tröjor som träs över huvudet. Men de ser inte så bra ut på utan bröstprotes, se resonemanget ovan. Ser ut som om jag får hålla mig till mina två skjortor ett tag till. Blä.

Wilma och matte rensar ogräs
Gröna skortan. På bilden rensar jag ogräs och Wilma hjälper till bäst hon kan genom att rycka och dra i allt som jag tar i. Inte så effektivt, kan tilläggas…

Dags att försöka sig på lite sjukgymnastik då. Önska mig lycka till…


  1. Hej!
    Jag har följt din blogg ett tag. Jag har som jag förstår det ungefär samma diagnos som du. Men jag blev opererad först, (i slutet av maj) och är nu inne på cellgifterna, får min tredje omgång med Taxotere på tisdag. Jag är 35 år, och känner i gen mig mycket i det det du beskriver. Jag var också väldigt stel i armen på den opererade sidan och kämpade på med de övningar som jag fått av sjukgymnasten. Men det kändes i bland riktigt tröstlös och jag undrade om jag någonsin skulle bli återställd. Men ett tips är: att hålla igång. Jag fick spunk på mina smutsiga fönster och tog ock putsade dem, jag har ett stort hus med mycket fönster, mina närstående skällde och tyckte inte att jag skulle hålla påmed detta, men faktum är att för mig vände det efter det, jag har bara blivit bättre och bättre, känner mig så gott som återställd. Det är så lätt att gå och akta armen och bara göra övningarna som man fått från sjukgymnasten. Men håll igång armen, det är det bästa.
    Lycka till hoppas att det går bra!!!