Sjukgymnastik, lätt deprimerande

Började på allvar med sjukgymnastik först igår, 15 dagar efter operationen. I torsdags, under återbesöket hos kirurgen, tömde de ut en del sårvätska. Då måste man göra uppehåll i sjukgymnastiken under 5 dagar (viktigt utropstecken, stod det på sjukgymnastikpapperet). Jag skulle ju precis börja med mina övningar, fick alltså vänta.

Det var också ganska värdelöst att tappa ut sårvätska, ett dygn senare hade lika mycket fyllts på, och det är fortfarande kvar där innanför ärret. Nu får det vara så, kirurgen sa att det inte var så mycket och att kroppen kommer kunna ta hand om det själv. Hoppas bara att det inte tar alltför lång tid. Jag har en bula stor som ett halvt äpple fram på bröstet, det är inte jätteskönt. Inte heller kan jag använda mjukisprotesen (primärprotesen), då blir ”bröstet” totalt sett mycket större än mitt högra riktiga bröst.

Det som är deprimerande så här i början av sjukgymnastiken är att jag i en av de tre övningarna inte ens kan få upp vänster arm till det som är utgångsläge för övningen (övning 3: snöängeln). Har inte gjort den övningen ännu idag, ska bli intressant att se hur snabbt jag blir mer rörlig.

Det är också deprimerande att endast kunna växla mellan två kortärmade skjortor, en grön (se bild nedan) och en omönstrad svart (vaaaarm när solen gassar). Om jag bara får upp vänster arm lite mer kan jag få på mig tröjor som träs över huvudet. Men de ser inte så bra ut på utan bröstprotes, se resonemanget ovan. Ser ut som om jag får hålla mig till mina två skjortor ett tag till. Blä.

Gröna skortan. På bilden rensar jag ogräs och Wilma hjälper till bäst hon kan genom att rycka och dra i allt som jag tar i. Inte så effektivt, kan tilläggas…

Dags att försöka sig på lite sjukgymnastik då. Önska mig lycka till…