Om att ha cancer-noja

Nu har jag börjat bli lite nojjig så fort jag har minsta ont någonstans. Värst är det om jag får ont i ryggen, vilket jag tyvärr får ganska ofta av dålig ergonomi när jag jobbar, och ibland av gaser. Jag tror också att protesen påverkar, trots att den är så liten, med tanke på vilken lättnad jag känner varje gång jag tar av mig den. Ryggen är också värst eftersom ryggraden är ett av de ”typiska” metastas-ställena. Och börjar jag tänka på det så tänker jag på det hela tiden, vilket är utmattande.


  1. ..hmm… jag känner igen mig i det där. Men förhoppningsvis bleknar det med tiden. Jag höll på att krocka med en älg för ett tag sedan, och fast det lika gärna kunde tatt slut då blev jag mindre rädd än av cancern…..