Hon lyckades på första sticket!

Först måste jag få klaga lite, bara lite. På sofforna i väntrummet på röntgen på S:t Görans. De är så höga att jag inte samtidigt kan luta mig mot ryggstödet och vila fötterna på golvet. OK, jag är ganska kort, men inte precis dvärg. Det var extra lång väntetid imorse (sen personla eller nåt sånt) så jag hann få ont i ryggen av att sitta där. Men sen hade jag tur! Sköterska lyckades sätta nålen för kontrastvätskan på första försöket! Kanske har mina blodkärl återhämtat sig, det har ju gått över ett halvår sedan jag fick cytostatika, och jag har inte heller lämnat blodprov på några månader.

Nu väntar jag bara på att få kallelse till läkarbesök hos onkologen. Hoppas att jag kan unvika att jaga upp mig, det är ju bara en planenlig kontroll. Men datortomografisvaret kan ju innehålla något otrevligt. Jag ska försöka hålla i minnet att jag nästan fick tjata mig till den här undersökningen. Det hade varit värre om en läkare sagt ”jag vill nog ändå skicka dig på datortomografi” eller nåt i den stilen.