Ännu ett år har gått, livet blir mer och mer normalt

Idag fick jag göra något som jag inte har gjort på ett bra tag, och som jag trodde att jag skulle slippa: jag fick köpa bindor! Just det, till slut kom menstruationen ändå tillbaka. Läkaren sa i augusti att jag kunde förvänta mig det efter en tid, men jag hade faktiskt hoppats slippa. Nu kanske jag kommer att få en spruta (eller om det var något annat) för att stoppa menstruationerna. Ringde till bröstmottagningen på Radiumhemmet och talade med en syster som sa att man inte alltid gör så, det beror lite på ålder, och jag med mina 40 år befinner mig på gränsen. En läkare får fatta ett beslut så får vi se vad som händer. Tills dess får jag återuppta bekantskapen med något som jag verkligen inte har saknat, den eländiga värken.

I övermorgon, på nyårsdagen, är det två år sedan jag upptäckte knölen i bröstet. Faktiskt börjar det kännas lite avlägset nu, minnena av hur det egentligen kändes under behandlingstiden har bleknat en aning. Vilka var egentligen biverkningarna av Taxotere?

Jag har ju levt ett helt normalt liv i nästan ett och ett halvt år nu, men heltidsarbete och helt andra saker att fundera på än min hälsa. Som t.ex. att förtaget jag jobbar på, Modul 1, har blivit uppköpt av ett något större företag i samma bransch, Softronic. Nu efter årsskiftet börjar integrationsarbetet på riktigt. Jag funderar mycket på den här frågan därför att min magkänsla säger mig att jag inte kommer att trivas lika bra som jag har gjort den senaste tiden på Modul 1. Jag kommer ändå att ge det en chans, jag känner mig inte riktigt redo att byta jobb ännu. Och mina Modul 1-kollegor vill jag inte gärna lämna. Men själva jobbet måste kännas meningsfullt, och företagskulturen är nog så viktig. Jag är dessutom fortfarande beroende av tryggheten i att ha männiksor omkring mig som jag känner väl, och jag vet inte om jag är mentalt stark nog att orka vara nyanställd riktigt ännu.