Tre år, elva dagar

Idag är det exakt tre år sedan jag upptäckte knölen (för nya läsare: ja, det var bröstcancer). Tiden går och själva sjukdomen börjar kännas avlägsen. Men det går aldrig att glömma. Jag är märkt för livet. Ena bröstet saknas fortfarande, men om exakt elva dagar har jag precis fått ett nytt. Detta men är dock inte det värsta. Värst är lymfödemet i vänster arm. Det blir jag aldrig av med. Och nu har det precis blivit värre. Jag har hittills inte varit särskilt svullen i handen, men när jag i mellandagarna fick en menstruation blev handen riktigt svullen, och det vill inte försvinna. Kanske gör den varma, torra inomhusluften att det blir värre. Jag får gå omkring med tanktop för att inte svettas. Men maken går nog aldrig med på att ha det svalare.

Så…om elva dagar alltså. Nu börjar det bli lite nervöst. Hur kommer det att kännas? Gör det ont? Blir det snyggt? Och jag slipper äntligen mina slitna protes-BH! Jipee! Jag kommer antagligen att få ligga 3-4 nätter på sjukhuset med dränage, det blir en del sårvätska vid det här ingreppet. Ska ladda med lite film och annan underhållning på paddan. Undrar om de har wifi på KS? Nu på onsdag får jag mer info vid inskrivningen.

Nej, nu måste jag nog ge min underbara lilla Wilma lite mat, och även laga något till människorna 🙂