Bättre och bättre!

Snacka om att kroppen läker fort! Jag känner tydlig skillnad från en dag till nästa. Igår kunde jag exempelvis ta mig ner på och upp från golvet på ett sätt som inte gick dagen innan. Det var inte heller lika obekvämt när jag gick en liten promenad. Det obekväma består i att bröstet, a-kupa till trots, guppar när jag går. Och så länge det finns ett ömmande sår under huden så är det ingen hit.

Det blev en tur till Karolinska igår, egentligen helt i onödan. Cirka 90 minuters resväg en väg. I förrgår ringde jag för att fråga hur jag ska förhålla mig till den sårvätska som samlas, hur kan jag bedöma vad som är mycket, och behöver man tömma? Men sköterskan jag pratade med ville/kunde inte ge något svar utan bokade en läkartid. Det blev ett rejält kort, men i alla fall trevligt, läkarbesök där jag fick veta att det är väldigt lite sårvätska som har samlats på mig nu, och kroppen kommer själv att ta hand om det. Vilket jag märker skillnad på redan idag. Man vill heller inte tömma på sårvätska annat än i extrema fall då det finns en inopererad protes, risken är för stor att man råkar punktera protesen.

Jag sover ok på natten nu, förutsatt att jag petar i mig Alvedon innan läggdags. Sen kliver jag upp ganska tidigt. För då gör det ont efter många timmar på rygg och utan Alvedon. Jag försöker trappa ner på Alvedon nu, men inser att det inte kommer att gå så fort. Dagtid behövs det i alla fall inte så mycket nu.

Något annat som har blivit bättre är lymfödemet! Jag var beredd på att det kunde vara sämre en tid efter operationen på grund av svullnad runt armhålan. Dagen efter operationen var det förvisso rätt jobbigt, men nu är det bättre än det har varit på länge! Både i armen och i handen. Jag misstänker att det främst beror på att jag inte anstränger mig så mycket på dagarna, och inte heller blir så varm. Får se hur det funkar när jag kan börja motionera mer, och sen börjar jobba.

Imorgon fyller Wilma tre år, så idag ska jag funder på vad vi kan göra för att ge en liten terrier en fantastisk dag.